Igår var det Banditspelning på Hard Rock Café. Takida skulle spela live och Banditbandet skulle värma upp. All fine and dandy so far.
Jag skulle möta Kusinen & H på Hard Rock runt halv sju men drog dit lite tidigare eftersom jag visste att det var fullbokat. Kom dit och satte upp mig på väntlistan hos den überdryga, inkompetenta idioten till hovmästare.
Ni anar kanske vart det barkar? Hovmästaren bidde icke min favvokille efter den här kvällen! Kusinen och jag tog ett ståbord vid baren, sänkte varsin alkoholinnehållande dryck medans H, som kom lite senare än oss, köade utanför.
Vi höll koll på hovmästaren och hans smådjävlar när dom ropade upp namn från listan, vi kollade hur det såg ut med jämna mellanrum för att absolut inte missa vår tur. Efter 2 timmar (!!) är jag på väg fram igen för jag vet att vi står först på listan som 3:a och efter oss har vi en till 3:a, sen bara större sällskap. Precis när jag kommer fram går han iväg med 3 blondiner. What what!??! Jag stannar kvar vid hans jagärsåjäklaviktigpulpet och frågar honom varför han hoppade över mig i listan. Då talar han om för mig att han vet vad han gör (?!) och att jag ska få ett bord snart om jag bara lugnar ner mig. Och står kvar där.
Fine, be that way.
10 minuter senare, 20:40, får vi tidernas sämsta bord. Mitt framför scenen. Men det är väl süperbra? kanske ni tänker nu, but noooooooooooo!! För hela det utrymmet ska röjas av, meddelar han när vi satt oss ner. Klockan 21.
Jag ifrågasätter det och undrar om han är riktigt monterad i huvudet. Vi har väntat i över 2 timmar på att få ett bord, and this is what we get?? Då säger han: Ja men ladies, jag sa till dig att det skulle dröja att få bord ikväll. Ni har ju en halvtimme på er att äta. Det här är det bästa jag kan göra för er.
Jag rättar honom och säger att klockan är 20:40 och att det isf ger oss 20 minuter att beställa mat, få in den och äta upp. Det är ert problem om vi inte är klara på utsatt tid för jag vet att ni inte fixar det. säger jag. Jodå, det gör vi visst. Jag lovar! Ni har first priority i köket och jag lovar att ni kommer hinna.
Troligt.
Klockan 21:00 har vi precis fått beställa. Jag hugger tag i hovmästaren och talar om det för honom. Han ger oss till 21:30 att äta.
Gee thanks.
När maten väl kommer in visar det sig att min hamburgare är rå i mitten. (Såklart. Allt annat hade ju varit otänkbart.) Jag frågar servitrisen om hon tycker att den ser färdig ut och hon menar att den ska se ut så. Den kommer ut medium rare från köket och det är bara köttsaften som gör att den ser rå ut.
Jag måste sett extremt tvivlande ut, för hon säger snabbt att hon kan ta ut den till köket och be dom steka på den mer.
Vid det här laget är jag mer än trött på den pissiga service vi fått från minut 1, jag skiter i vad hon gör med min mat. Jag har sällan varit med om så dryg och inkompetent hovmästare. Jag har ledsnat totalt och kan inte bry mig mindre.
Det är vad jag svarar. Det var kanske inte det bästa svar, för jag nämde ju inte ens ordet "hamburgare" och det gjorde det tydligen svårt för henne.
Hon måste iallafall ha meddelat hovmästaren att ena hamburgaren var rå, för fjanten kommer springande igen för att fråga vem det var som hade haft oturen att få rå mat och självklart ska den plockas bort från notan. *duh*
Han fortsätter med att ursäkta den dåliga servicen med att det är lite kaotiskt ikväll, att folk inte har lämnat sina bord när de har ätit klart. Han ber så hemskt mycket om ursäkt och han hoppas verkligen att vi ger dem en chans till någon annan gång.
Nej, det är inte troligt, och vilken tur att jag slipper betala för min råa mat, verkligen hygglo. Verkligen.
Kvällen når sin absoluta höjdpunkt när H & jag (Kusinen drog efter den trevliga middagen) inser att vi inte kommer hinna höra Takida spela eftersom allt har blivit försenat tack vare den utomordentligt kompetenta restaurangledningens planering. Vi hade ifs kunnat stanna kvar hela kvällen, men C ställde upp med hämtning och jag hade beställt den till kl 23 så var det bara att åka hem.
Riktigt kul kväll.
Verkligen.
Kul.
Och billig!
Uppdatering!
Här är min recension av HRC på Allt om Stockholm.
Lejjbel:
UrsiNinig
