Ont om tid va det gott om...

Min kalender är extremt tom. Men jag har inte lite att göra för det, oh no. Det är bara att jag inte riktigt hinner skriva upp allt som jag måste komma ihåg. Det brukar bli att jag skriver in det i kalendern efter att det har hänt. Man kan faktiskt göra så, även om det inte är helt rätt och inte riktigt det man har en kalender till. Efteråt-anteckningar hör ju mer dagbok till.

Helvete!! Jag glömde leta rätt på min deklaration igår. Igen! Jädras!!!

Hur som helst, jobbet går bra som fasen. Mycket att göra och mina dagar försvinner snabbare än jag hinner blinka. Jag & C har slarvat med träningen så mycket att det börjar likna mina skolksessioner i gymnasiet. Ni kanske vet hur det funkar? Inte det? Ok, man går inte dit på så länge att det blir pinsamt, så man går inte dit för att det är pinsamt och då blir det mer pinsamt att gå dit. Så man går inte, samtidigt som man har dödlig ångest... Ungefär så.
Nu är det inte riktigt det läget med gymmet för det är ju ingen som antecknar närvaro, men det känns ändå lite off just nu. Jag skyller på flytt, förkylning och en allmän humörsvacka. Helt lagliga ursäkter I might add!

Har i allafall, från och med idag, börjat gå till jobbet från Tekniska istället för att åka hela vägen in till stan, byta tunnelbana och åka till närmsta stationen vid jobbet. Det tar inte mer än 8 minuter att gå och då känner jag mig ännu mer värd frukost #2 på Sosta. Den är guld värd! Äntligen är det såpass varmt ute på morgonen att det räcker med en väst (och handskar).
Så nu är det snabba sneakers som gäller och en trevlig promenad med Bandit i lurarna. Vem vet, jag kanske blir gladare och trevligare på morgonen av det här?

På fredag är det C's födelsedag och jag har planerat så mycket skoj!! Men eftersom han ibland läser här så kan jag tyvärr inte berätta nåt än. Jag får ta det efter helgen...
På lördag är det kombinerad inflyttning & födelsedagsfest i Bullerbyn och på måndag är det söndag och bäddat för ännu en förrvirrad vecka för mig. Jädras va snabbt tiden går. Blir alldeles andfådd när jag tänker på det...