-= M I S S I N G =-
humor [hu´mor] subst. ~n ORDLED: hum-orn
• förmåga att skämta och uppskatta skämt av inte alltför enkel natur: humorlös; folkhumor; galghumor; hans konversation kryddades av en fin ~; en kåsör med en något halsbrytande ~; han har ingen ~ så han gillade inte när de tog upp "ett enfaldigt leve" för honom
Idiom: sjuk ~ skämtande med tragiska företeelser t.ex. människors lyten el. olyckor; svart ~ skämtande med tragiska eller mörka företeelser inte nödvändigtvis hjärtlöst
galghumor [gal`j-] subst. ~n ORDLED: galg--hum-orn
• bisarr och ironisk humor ofta som reaktion på misslyckande, fara e.d.HIST.: sedan 1884; trol. efter ty. Galgenhumor med samma bet.
ironi´ subst. ~n äv. ~en, ~er ORDLED: ir-on-in
• bisarr och ironisk humor ofta som reaktion på misslyckande, fara e.d.HIST.: sedan 1884; trol. efter ty. Galgenhumor med samma bet.
ironi´ subst. ~n äv. ~en, ~er ORDLED: ir-on-in
• skenbart uttryck för uppskattning som i verkligheten innebär kritik eller hån {satir}: självironi; han skildrar den "idylliska" småstaden med bitande ~; hennes cynismer och ~er
Det här är i linje med anon-inlägget. Vad har hänt i bloggvärlden? Har alla blivit moraltanter och surfisar? Varför är det helt plötsligt inte ok att driva med saker, bilder och företelser. Får man inte längre skratta lite skadeglatt? Menar ni på fullaste allvar att ni inte sitter och småflinar åt kändisars pinsamheter, eller när det går åt skogen för en illa gillad kollega?
Troligt!!
Det är lika enkeltatt sluta läsa en blogg som man stör sig på som att stänga av tv:n. Inte ett dugg svårt att bara låta bli. Om det som står i bloggen är så upprörande menar jag.
Visst, jag och andra som bloggar inbjuder till åsikter, både medhåll och mothugg. Men vad är det för fel på människor som genom anonyma inlägg hätskt talar om att man är "absurd" eller "elak" och som återkommer gång på gång bara för att tala om vilken hemsk människa man är som skriver som man gör?? Var gör det mest ont då? Och vad förväntas man göra? Be om ursäkt för att just den här anonyma personens åsikter inte överensstämmer med mina?
Om det jag skriver är så hemskt, varför läsa då? Ta bort länken, bokmärket, whatever!! Lika enkelt som att stänga av tv:n. Om du inte gillar det du läser, sluta läs! Höll för ögonen, kisa mellan fingrarna (som när man kollade på skräckisar som liten) och klicka på snabblänken till "surf***a"!!
De bloggar som jag länkar till är de jag finner underhållande & intressanta. Ni som finns där blir som vänner ju mer jag lär "känna" er. Men självklart vet jag att det jag läser bara är en liten del av er. Ni väljer hur mycket ni vill berätta om er eller inte, oavsett om ni är hemliga eller inte. Jag läser, kommenterar, stöttar, skrattar med, skrattar ibland åt, bryr mig och berörs.
Om jag skulle tycka hemskt illa om något jag läste i en sån blogg så skulle jag aldrig bete mig så fegt så att jag kommenterade det anonymt. Om jag har en åsikt så står jag för den. Alla har rätt att tycka, fine. Men stå för det då!! Jag kan ju knappast förvänta mig att tas på allvar om jag gömmer mig bakom anon.
Både Emma och Andreas har fått påhopp i sina bloggar. Dels för inlägg om bilder där humorn tydligen gick förlorad, dels för deras "what goes around, comes around"-inlägg. Det är sura kommentarer som fått stå kvar och besvarats. Andra modererar sina bloggar för att slippa obehagliga kommar.
Jag har sluppit sådana påhopp här, och hoppas självklart göra det i fortsättningen också. Det här är mina tankar, om mitt liv och min omvärld. Jag outar ingen i min närhet, som inte redan outat sig själva. Jag försöker, i största möjliga mån, att inte skriva om de som inte vill förekomma här. Om någon tycker att det jag skriver eller tycker är stötande, så finns det miljarders andra bloggar att ägna sin tid åt. Som kanske kan vara en positiv stund på nätet istället för en som får blodtrycket att stiga....
Mitt tips: sök på "utan åsikt", "menlös" eller kanske "harmlös". Kanske anonyma-anonymister kan vara nåt?
Källa till orden: Ne.se
Lejjbel:
Nini-tankar,
UrsiNinig
36 kommentarer:
Go Nini!!! Det där var ord och inga visor, så skönt att du satte ner foten.
Jag håller med dig helt och hållet!
WORD!!!
Bra skrivet darling!
=)
Jag ser det här med bloggandet som en lek, ett litet tidsfördriv.
Att kommentera lite hit och dit det man känner för, vare sig det är bu eller bä, tar jag inte på så stort allvar. Likaså de kommentarer man får som man inte gillar tar jag inte så allvarligt. Men visst, om "Anonymous" skriver dumheter kan han/hon pilla sig i skruven och dra åt fanders.
Jag känner mig lite ambivalent här. Pånera att jag skriver något dumt, elakt, nedlåtande om en person jag ogillar och får kommentarer om det som går stick i stäv med vad jag tycker. Är det rätt då av mig att tycka att dom bara ska skita i att läsa eller skita i att kommentera, anonymt eller med signatur. Är inte jag lika dan när jag lägger ut min skit på nätet om andra som dom som kommenterar den. Skit är väl skit oavsett vem som publicerar den? Å andra sidan är det här min privata sfär och jag gör vad jag vill och gillar man det behöver man inte vara där eller tycka om det. Men återigen å andra sidan. Om jag tycker så, varför skriver jag då det offentligt där det finns möjligheter för vem som helst att tycka om det? Borde jag inte då få stå mitt kast iom att jag slänger ut dom publikt till vem som helst?
Det här är fan inte lätt men jag anser att väljer man att slänga ut sitt liv och sina åsikter på nätet där det finns möjligheter för folk att tycka så får man helt sonika ta the good with the bad. Annars kan man skriva dagbok. Det är av den anledningen jag inte skriver om min familj och annat som skulle vara känsligt. Jag har aktivt valt bort dom delarna för att slippa hamna i såna lägen.
En sista sak... Ironin du skriver om. Det är inte så enkelt med ironi, oftast är det något som man måste vara initierad i och något som sker i ganska homogena grupper och något man utvecklat tillsammans. Är man inte med i den gruppen och förstår just den specifika ironin är det oerhört lätt att förväxla den med arrogans och taskig attityd. Tro mig jag har lärt mig the hard way. I synnerhet här på nätet där man bara har det skrivna ordet att gå efter är det lätt med missförstånd. Så det handlar nog itne om bristande humor eller oförmåga att förstå ironi här, snarare att det är svårt att veta vad som är ironi eller allvar för just den personen. Jag har förstått att du, Emma och Andreas känner varandra privat så då vet ni hur ni fungerar, vad ni tycker är kul osv. Andra som inte gör det kanske uppfattar det annorlunda.
Det här inget negginlägg snarare ett försök att lägga lite annat perspektiv på det hela.
Håller med dig fullständigt!
Nog för att en hel del ironi lätt kan försvinna i texten om man inte bygger upp det på rätt sätt, men om man är totalt berfriad från humor, bör man avstå från att kommentera överhuvudtaget.
Jag har varit ganska förskonad från såna tråkiga kommentarer. Tror inte jag har fått mer än två stycken under den tid jag har bloggat.
I Emms och A's case tror jag att det är någon som de känner och som vet vad det handlar om, för det finns inte någon annan som ens skulle bry sig att kommentera det på något annat sätt än att uppmuntra dem.
För det är ju det vi gör här; Uppmuntrar och stöttar varandra, även om vi inte alltid tycker lika i alla ämnen.
Vi respekterar varandra.
Fabbe: Om man kommer med en negativ kommentar till någon annans blogg och den personen tar bort den... så tycker jag det är helt ok.
Vad jag menar är att bloggen är bloggförfattarens personliga sfär och kommentarerna i bloggen främst är riktade till bloggaren. Om bloggaren tar bort en negativ kommentar så har kommentaren i alla fall nått fram till bloggaren. Sen är det upp till bloggens ägare om han/hon vill att resten av läsar kretsen ska kunna läsa kommentaren
Håller med Fabbe!
Vill ni bara ha ja-sägare så får ni så klart screena kommentarerna! Svårare än så är det inte. Då blir allt rosa och fint och ingen säger emot.
En sån värld vore för mig fullständigt urtråkig!Nej tacka vet jag personer som kan föra en debatt utan att bli förbannade.
bah!
jag ignorerar anonymer oftast ( utom de som skriver sådant jag gillar)...och gillar man det inte...gå och var anonym någon annanstans.
I dont give a fuck!
*bäst att peta på en smiley här :), så att man inte ska ta det skrivna ordet alldeles för bokstavligt...*
fabbe: Då upprepar jag mig lite, men det är nog värt det.
Om man skriver något i sin blogg så gör man det och undertecknar det på något vis. Jag har inget emot kommentarer som inte håller med mig. Men gör man inte det bör man även kunna tala om varför och stå bakom den åsikten med ett namn. Särskilt angeläget blir det ju i de uppenbara fall där man har någon närmare uppfattning om den person eller den händelse man kommenterar. Väljer man i det läget att vara anonym är det inte okej på något sätt i min bok.
Och vad det gäller bristen på ironi, så syftades det på inlägget om de pekande tuttarna. Det saknas liksom inte smileys i den texten för att poängtera det roliga i det hela. De som inte "såg" humorn i inlägget riktade ju in sig på någon form av underliggande inbillad utseendefixering, det är inte att inte uppfatta ironin, det är att skjuta ungefär 30055624 mil över målet...
anon: Återigen, det är alla fritt fram att vara oense i någon fråga med mig, tro mig det händer rätt ofta och inte fan tar jag bort några kommentarer. Men återigen, varför måste man vara anonym för att man inte skriver "jag håller med"?
Herregud, det är ju som att bekräfta att ni inte vågar stå för att ni har en avvikande åsikt.
Jävla töntfasoner är vad det är. Att försöka vända på det till någon slags åsiktskontroll är bara jävligt patetiskt och ännu ett bevis på hur fega alla anonyma kommenterare är.
Max, man får göra va fan man vill på sin blogg det är ju ändå ens egen sfär. Men jag tycker det är strange att man blir förbannad över anonyma kommentarer. Nätet är ju fullt med idioter som inte vill eller vågar stå för sina åsikter och har man ett forum där man kan vara anonym så är det lätt för dom att ventilera sina åsikter vare sig det är snyggt eller inte. Det jag menar är att man får vara beredd på det när man startar upp sin blogg och i synnerhet när det är nåt man skriver som är privat och potentialt känsligt.
Andreas Andreas, alltid är det du och jag som ska träta om saker och ting. Då fortsätter vi här då:)
Jag har full förståelse att du inte tycker det är ok och att du blir irriterad som fan över det. Men är du ärligt talad förvånad, är det inte ganska väntat att det dyker upp såna saker på en blogg, i synnerhet när det man skriver börjar få en läsarskara? Jag kan hålla med om att det kan vara irriterande, jag är en nyfiken jävel och vill veta vem det är som kommenterat av den anledningen. Jag har ännu inte fått några hysteriska dissningar anonymt, men jag tror inte jag skulle bry mig nämnvärt om det inte var nåt som kändes som om det här var en person som kände mig och hade nån uns av sanning i det dom skrev. Är det bara nån tokfan som skriver kuk eller att jag är dum i huvet skulle jag skita fullständigt i det.
Ja jag vet vilket inlägg det syftades till, men jag pratade inte om det specifikt utan mer generellt. Det kan ju i det här fallet vara så att nån faktiskt inte tycker det är kul av en eller annan anledning, själv tycker jag det var skitkul, det jag tycker är lite konstigt är om man inte tycker det är kul så ska man bli kölhalad. Återigen publicerar man nåt publikt får man räkna med avviskande åsikter och jag tycker man ska kunna ha det utan att bli förklarad som humorbefriad och gud vet vad. Det är rätt trångsynt i min värld.
Jag heter Anna Maria Löfkvist. Räcker det så eller vill du ha adress och personnummr också
?
Fabbe: Jo, förbannad är onödigt att bli... precis som det är onödigt att bli förvånad. Det jag försökte argumentera för var att det är ok att ta bort kommentarer man inte tycker är ok i sin blogg och att de ändå uppfyllt sitt syfte. Vad sen gäller anonyma kommentarer är jag också lite ambivalent. Jag skulle inte få för mig att kommentera anonymt, men... många av de utstuderat elaka, anonyma, kommentarer jag läst i bloggar ter sig oerhört barnsliga. Lite som femåringen som säger nåt och sen håller för öronen för att få sista ordet. :-p
Jag måste visst också förklara mig, till Anna Maria Löfkvist t.ex.
(nej jag är inte intresserad av person-nr, adress eller fingeravtryck)
Jag har inget emot avvikande åsikter, det får jag räkna med. Det jag tycker är märkligt, irriterande, obehagligt om ni så vill är de som kommenterar anonymt och kör med personliga påhopp, som t.ex kommentaren om A's humör. Personen ifråga antyder att han/hon känner A. Å det är då jag tycker att det blir irriterande. Först kommentera väldigt personligt, så att alla ska fatta att det finns en koppling, sen inte våga stå för det.
Tyck va fan ni vill! Det är inte det som är problemet! Men säg vem du är, stå för för dina åsikter. Att anonymt kommentera, speciellt med elaka o-konstruktiva påhopp är inte ok. Då blir det ingen "debatt", det blir det en klottervägg på en gymnasietoalett!
Om jag bara var ute efter ja-sägare skulle jag inte skriva här, då skulle jag ringa min mamma.
fabbe: Seriöst fan, jag diskuterar liksom ingenting med dig just nu...?
Jag skriver att personligt riktade kommentarer som görs anonymt stör mig. Du svarar att man får räkna med anonyma puckon som kommenterar saker man skriver.
Jag skrev ju också (snälla, gå gärna upp och läs vad jag skrev en gång till innan du svarar igen...) att jag skiter fullständigt i om jag får anonyma kommentarer som "du är dum i huvudet" eller "du är en jävla åsiktsfascist" eller god knows vafaaaaaaan som helst.
Är det verkligen så in i bomben svårt att fatta vad jag menar? Jag tycker jag har skrivit det svart på vitt (nåja, grått då) och utan utrymme för feltolkning. Jag börjar misstänka att du driver med mig eller har du på riktigt lite svårt att förstå vad man menar när man skriver något?
Och vad det gäller humorbefriade människor, anonyma eller inte, men det gäller ju samma sak där, om man ger uttryck för en avvikande åsikt om vad man tycker är kul eller inte och t ex jag inte håller med, då får man vara beredd på att få höra det också, annars får man - ÅTERIGEN - ge fan i att kommentera då.
Seriöst, hur jävla svårt ska det vara att fatta?
Anna-Maria: Det räcker jättefint så, och det känns mycket bättre att ha känslan av att man kommunicerar med en person.
Jaha...
Nu tycker jag att alla ska ta och jobba istället för att tjafsa.
det ska iaf jag.
*googlar Anna Maria Löfkvist*
Moahahahahaaaaa!
Visst kan man som Anna Maria Löfkvist lägga korten på bordet så men det kändes lite konstigt att fortfarande stå som Anonym i avsändarrutan, skulle vara så mycket lättare att kika in hos A M L om det fanns en rak länk där. Kanske hon (eller döljer det sig en "han" bakom namnet?) har en alldeles rasande trevlig blogg eller hemsida att besöka och det vore ju trist att missa.
Att jag använder mig av Sir Realistic som signatur gör mig anonym för de som inte känner mig. Kallas även här bland bloggare för Farbror T ibland. Men anonymitet är inget jag prompt måsta ha, har ingenting att dölja liksom. Sir Realistic är en ordlek och ett försök att spegla min sinnesvärld. Mitt fullständiga namn är Thomas Bengt Kahlbom (född Johansson) men det vet redan Nini (som egentligen också är anonym, förutom för en del). Mitt personnummer är 43...nä, hoppsan, det var skonumret - nåja, skit samma. Ni andra som jag inte känner alls hoppas jag slippa ha stående utanför porten väntandes på mig en mörk kväll. Men visst måste vi kunna diskutera, ventilera, kritisera, attrahera, vomera, deklarera osv utan att riskera en anonym taskspark, eller...?
emma - shit...jag tänkte inte på goggla...
* drar ut sladden så att mitt ipnummer försvinner*
sådä...
*poof*
Hmmm... Hittar bara en Anna Maria Löfkvist när jag Googlar, men då med stavningen Löfqvist, är det du? Som gått i skola i Uppsala?
Emma - jag tänker inte jobba, jag är ju arbetslös. Ska nog glida iväg till Systemet nu å snacka lite med grabbarna utanför, fiiina människor.
Åhhh, f'låt Nini att jag är inne å kladdar här. Har ju liksom inte så mycket annat för mig.
Jo men just det - Systemet var det ju.
Hej då...
TRAMP, tramp, tramp, tramp....
(ljudeffekt, springer iväg som Homer Simpson ungefär)...
*asg*
Farbror T, skulle jag vara anonym? Hur menar du nu?
*ska sätta tbx min bild som du tagit*
Stefan ditt IP-nummer har jag redan. TOOOO LAAAAATE!!!! Moahahahaaa
Dessutom kan jag kolla upp vem jag vill om jag vill så pilutta er.
Ni har tappat fokus från vad det egentligen handlar om....
Seriöst Andreas va har du för problem, det går inte att diskutera med dig utan att du blir förbannad för ingenting, tagga ner några nivåer... satan det är ju för fan fredag... sen får du fan lägga av med dina gliringar hit och dit, jävla besserwisser/översittarfasoner. Nu skiter jag i det här.
Du kan inte kolla någonting med hjälp av IP adresser...Jo om du är intresserad av vilken bredbandsleverantör dina läsare har så kan du få reda på det. Spännnande va! I vissa fall kan du även få se arbetsgivare då hettar det ju till på riktigt gissar jag...
Nini: håller med.
Vad gäller Andreas har vi olika åsikter rätt ofta och jag är en ärlig jävel som uppskattar ärlighet tillbaka. Att han skriver under med namn visar att han har ryggrad. Man behöver inte skriva Anna Maria Löfqvist. Det går bra att skriva Studiomannen och länka till sin egen blogg också. Jag är inte jätteanonym.
Jag har likt Snurre haft oerhört få anonyma påhopp och jag kan faktiskt inte svara på ifall jag skulle ta bort dem eller ej. Förmodligen inte.
Nini: P&K!
Anonym (igen) Det var ett skämt, du vet *haha*, till Stefan.
Han fattade säkert även om du uppenbarligen inte gjorde det.
anon: Sen jobbar det alltid folk på alla internetleverantörer, och de kan se mycket mer. Det vet du också va?
Ibland är folk så aningslösa..
De lämnar bara ut uppgifter om det finns brottsmisstanke. Det kan knappas vara ett brott att kommentera bloggar anonymt!
Men va fan!!! Läste du igenom alla kommentarer nu innan du klämde iväg ditt ypperligt dumma inlägg??? Det handlar inte om att folk kommenterar anonymt!!
Det handlar om personliga påhopp som man inte vågar stå för!!! Det handlar om otrevliga, elaka kommentarer som enbart lämnas i bloggar, inte just den här, för att såra/förolämpa. Vad är det som är så jävla svårt att greppa???
anon: Oj, tänk det visste vi inte?
Tänk dig följande då. Du jobbar inom en viss bransch. När du har gjort det ett antal år så lär du känna folk på lite alla möjliga ställen. Någon eller några av dessa kanske jobbar hos någon ISP. Eller nån kompis eller på annat sätt bekant..
Jag säger inte att det görs. Det jag säger är att det är fullt möjligt att genomföra om man skulle vilja om man har rätt kontakter. Och då behöver man inte gå via polisanmälningar.
Andreas...att göra så vore tjänstefel så det skulle jag verkligen inte rekommendera. Vet inte riktigt varför vi hamnade i denna diskussion för så d-vla spännande kan det väl inte vara...
Nina...jag kommenterar när folk själva är elaka och hänger ut personer som kanske inte ens vet om vad som skrivs om dom och därmed inte kan kommentera. Att man sedan dessutom kan identifiera dom via att bloggaren är så offentlig...det tycker inte jag är snällt!
"Nina...jag kommenterar när folk själva är elaka och hänger ut personer som kanske inte ens vet om vad som skrivs om dom och därmed inte kan kommentera. Att man sedan dessutom kan identifiera dom via att bloggaren är så offentlig...det tycker inte jag är snällt!"
Flåt nu om jag inte tar dig på allvar, men du läser tydligen inte ens tillräckligt noga för att uppfatta mitt namn. Tack så mkt.
Så du är moralens väktare som kommenterar oss som är elaka mot andra? Är det för att sätta oss på plats, lära oss veta hut eller är det för att säkra vår plats i himlen?
Nu kan jag ju inte veta om du är samma anon som kommenterat hos Emma och Andreas, eftersom du inte skriver ut det, men det var ju hemskt omtänksamt av dig att tala om hur hemska de är isf. Vilken koll du måste ha på saker & ting när DU kan avgöra vem som är elak eller inte.
"Skulle inte rekommendera.."
"..tycker jag inte är snällt..."
Men jisses. Gå och fortsätt krama dina mjukisdjur och välkommen till stora verkliga världen när du vaknat och insett verkligheten.
Tittar du in innan dess ska jag se till att du raderas. Och nej, óm du undrar så bryr jag mig inte om dina rekommendationer...
/Elakingen
OK - Jag uttrycker mig lite tydligare då då Andreas.
Jobbar du hos en bredbandsleverantör och lämnar ut personuppgifter på din AG:s kunder till utomstående får du sparken.
Skriver du offentlig skit om X som senare ditt barn och ditt barns släkt och vänner kommer att kunna ta del så är du en äkta skitstövel med ett otroligt behov av att hävda dig!
Nina orkar jag inte ens kommentera - mer än helt patetisk!
Båda eras förhållanden kan också ta slut någon dag. Vill ni då att era X ventilerar det som var kasst offentligt? Skulle inte tro det??
Mer än helt patetiskt?
Det där sved verkligen... Speciellt när det kommer från dig.
*aouch*
Kolla om du kan stava mitt namn rätt på tredje försöket....
HAHAHA, undra när Miss Anus förstår att detta inte går att vinna oavsett hur många kommentarer man lyckas få in på "Top 10 dumb, dumber, dumbest comments".
anon: Jag skulle nog ge upp med att försöka förklara för mig hur det funkar. Jag vet det... Och det spelar inte heller någon roll. Du kommer ändå aldrig få veta hur jag tog reda på det.
Jag undrar verkligen hur det känns att sitta och försöka skriva någon på näsan med känslan av att "det kan väl ändå inte gå..."
För du kan upprepa ditt mantra om att man måste ha en anmälan, om att det bara är polisen som kan begära ut, att man inte får och att man skulle få sparken. Du får gärna tro det allt du vill.
Men myten om skyddad personlig integritet är just det. En myt.
Och sluta gärna stamma och stava fel när du skriver kommentarer, det är så irriterande att läsa sånt...
Det är för övrigt återigen ganska uppenbart att du inte vet vad du snackar om eftersom jag förklarat för dig åtskilliga gånger att det inte är skit, det är mina åsikter och det är faktiska sanna uppgifter om vad som skett och det kommer inte som någon överraskning för någon. Inte för släkt, vänner, bekanta, bekantas bekanta eller någon överhuvudtaget. Och allra minst för mitt ex. Och inte heller för min dotter. Hon har behövt gå till soc själv och prata om allt som varit på förhör pga sin mammas beteende, jag lovar att hon är medveten om vad som skett i den omfattning hon kan vara det.
Så absolut, äkta är jag definitivt. Själv då...?
Skicka en kommentar