Du tror att du är safe...

Du sitter där kaxigt och ploppar upp fönster på fönster snabbare än en Samuraj cuttar bambupinnar, gör ändringar till nya hemsidan, lägger in nya texter, formulerar om meningar så de blir mer snajjdiga för de internationella besökarna och använder alla snabbkommandon du kan utan att ens kasta ett getöga på tangentbordet.

Det enda som hörs är en klickande mus och extremt konstruktiva tankar som utbyts. Du kollar på klockan och hinner precis tänka Yes, vi har 22 minuter på oss innan detta ska dras för ledningen!

Då. Dör. Nätet. Helt.

Uppkopplingen, den förbannade navelsträngen ut i världen som vi alla är så beroende av, dör! Du sitter där och känner dig morot men inser att du hann trycka på ’spara’ och du hann göra de flesta ändringar som behövde göras.

*phew*

Dragningen gick bra, ledningen gillade det dom fick se och vi andades ut. När jag kom tillbaks till mitt ensamma kontor tänkte jag att när jag ändå inte kan jobba, eftersom mailen också dog, så kan jag ju kolla busstiderna på sl.seeeeeeeeh. Nä det kan jag ju inte.
Jag kan heller inte:
* Blogga
* Kolla min hotmail
* Läsa nyheterna
* Läsa era bloggar
* Leta upp en bild som passar till ”Du tror att du är safe” eller ”Död uppkoppling”
* Överhuvudtaget göra något som har med www att göra

Då ringer R, från företaget som ska leverera allt vårt konferensmaterial i år och talar om att det har blivit ett missförstånd. Fabriken i Kina kan inte producera vårt stuff i tid för dom stänger hela landet och firar nyår minsann. Helt seriöst. Jag talar om att det inte är acceptabelt, att vi absolut inte tänker betala 25'000:- i flygfrakt när det är han som gjort bort sig och att han får komma på alternativ och maila dom till mig under dagen så jag har något att visa min chef när hon är tillbaks imorgon. När det går åt helvete, så gör det ordentligt. Gärna med en nyårsraket som svans.

Dessutom råkade jag kalla honom 'hjärtat' när han ringde upp för att fråga om hans mail hade kommit fram.Oh well, det får honom bara att slita lite hårdare för att lösa det här problemet.

Som alltid när nätet dör inser jag mitt enorma beroende av uppkoppling. Jheezuz, det är som att glömma mobilen hemma – en katastrof!! I samma sekund som den tanken svävat genom huvudet kommer en annan, lite mindre med enormt gnällig röst efter och skriker Shiiiiiit vilket jääääla I-landsproblem!! Tror du att det där är viktigt om hundra år eller?!?

Nej det är klart att om hundra år spelar det absolut ingen som helst roll, det spelar lika lite roll som att jag inte kan sova med strumpludd mellan tårna. Men just nu var det enormt jobbigt. Lika jobbigt som strumpluddet.