VP*

Det finns en Fylla-i-bok som heter Mina vänner. Å då menar jag inte en sån man hade som fjortonåring, det här är en vuxenvariant. Eller det ska vara det iaf. Jag vet inte om jag verkligen tycker att det är VP på att ha Icakort, dubbelsäng eller eget pensionssparande. Det är väl inte där det sitter egentligen?

Jag hävdar fortfarande, trots att vissa tycker att jag är Tant nu, att jag inte är speciellt vuxen. I alla fall så ser jag inte ett dugg vuxen ut. Jag trivs bäst i sneakers och jeans, fast jag är skitsnygg i kostym. Jag väljer oftast komfort före Klein. Det finns inga planer på barn eller bröllop, saker jag ändå tycker tyder på visst vuxentänk. Sure, vi har Icakort men please man måste äta. Det har inget med vuxenhet att göra heller. Det är en praktisk lösning bara.

Är det kanske det som är vuxet? Att man börjar tänka praktiskt istället för att följa lusten? Att jag hänger upp tvätten när jag kommer hem och ser att den är färdig istället för att direkt slänga mig i soffan som en rinnande snor**. Att inte bara häfta fast bananskalet på den fulla soppåsen och hoppas att nån annan tömmer den utan faktiskt knyta ihop den och sätta dit en ny påse. Ta ut den brukar jag ifs fortfarande inte idas göra, men jag ställer påsen vid dörren iaf…

Är det kanske ett vuxet tänk att åka hem direkt efter jobbet istället för att dra på stan. Att faktiskt tycka att det är skönt att få komma hem en torsdagseftermiddag och bara ta det lugnt istället för att det hela tiden ska hända nåt? Eller är det bara för att jag är tråkig och inte har nåt liv som jag tycker det? Vem är det som bestämmer vad som är vuxet egentligen??

Min kusin sa till mig på födelsedagsfesten, ifs efter ett par glas i lilla kroppen men ändå, att jag visst har blivit vuxnare. ”Lite seriösare” tror jag hon sa. Eller om det var ”lugnare” hon använde. Det stämmer säkert. Vissa dagar känner jag mig exakt likadan som när jag var 20 år. Helt lost och förvirrad. Andra dagar vet jag precis vem jag är, vart jag står i livet och vart jag vill hamna. Precis som vilken fjortis som helst alltså…

Mest undrar jag hur man vet när man är vuxen. Är det lika diffust som hela ”är vi tillsammans nu?”-problematiken? Vaknar jag en dag och PANG, 7 gråa hårstrån och surstreck i hela ansiktet som asgarvar och säger: Du är så jäääääääla vuxen nu!

Eller kommer det helt plötsligt en handbok från Pensionärernas Riksförbund "10 steg kvar till pensionen – så här klarar du dig som vuxen.” Allvarligt, jag förväntar mig åtminstone ett brev från skattemyndigheten ”Skattepåslag som drabbar dig nu när du är vuxen”

Eller är det när man inte längre kan headbanga på skoj utan att få ont i skallen, som min kollega gjorde idag?


* VP = Vuxen Points. Gör inte lika mkt för vikten som Viktväktarnas Points.
** min mamma säger att min lillebror (och jag också när jag bodde hemma) är som en rinnande snor i soffan. Dvs vi sitter inte, vi halvligger längs med ryggstödet…