Vuxen?
När jag var liten trodde jag att en massa saker som var jobbiga skulle försvinna när jag blev vuxen. T.ex. finnar. Jag var helt säker på att vuxna inte fick finnar. Gissa hur lurad jag känner mig nu? Jag var också helt övertygad om att vuxna inte mobbas. Eller snackar skit bakom ryggen på andra. Yeah right!! Barn har uppenbarligen lärt sig av att iaktta vuxnas beteende.
Jag trodde också att när jag hade blivit vuxen skulle jag kunna ha godis hemma utan att äta upp allt på en gång. Vet inte varför just detta skulle vara ett tecken på vuxenhet, men så tänkte jag iaf. Jag var helt säker på att jag, när jag var 30, skulle ha en bil. En bil, ett grymt välbetalt jobb och en stadig ekonomi. Det var jätteviktiga saker för mig – då.
Jag kan konstatera, så här dagen innan min födelsedag, att om jag ska gå efter dom kriterierna så är jag långt ifrån vuxen. Jag har ingen bil, inget speciellt välbetalt arbete och jag kan inte ha godis hemma utan att äta upp allt på en gång. Jag kan ju inte ens äta lite godis utan att flippa helt.
Men kanske är det vuxet att inse att det där inte är viktigt? Jag har ju så mycket annat i mitt liv som är grymt mycket mera värt än en bil och cool yrkestitel. Överlag är jag väldigt nöjd med mitt liv som det ser ut idag. Jag saknar egentligen ingenting. Jag ångrar nästan ingenting. Alla mina upplevelser, bra som dåliga, har varit medel för att nå målet – att bli en så grym person som jag är idag. Vad finns då att ångra?
Visst, det hade säkert varit nice att slippa gå igenom hela högstadiet med magont. Visst, det hade säkert varit mycket bättre att ha resan finansierad innan jag drog iväg 13 veckor till Spanien med den där snubben. So what om han hade åkt själv, det hade inte direkt varit nån förlust för mig. Visst, det skulle ha varit trevligt om jag hade haft en bättre relation till min pappa.
Men om jag fick leva om mitt liv fram tills idag skulle jag nog inte ändra så mycket. Det enda jag skulle göra om är min gymnasietid. Om jag fick chansen så skulle jag skött mig under dom ynkapynka 3 år så hade jag sluppit dras med det. Det hade varit rätt skönt faktiskt.
Snart 30 år. Det trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle bli.
Lejjbel:
Nini-tankar
5 kommentarer:
grrrrr...
...attiiis
iaf. krisen ingår i 30 årskittet;)
btw: ånger är för fegisar - sådana som vi ( klappar sig duktigt på ryggen) har inget vi behöver ångra. Kanske kan man å mänsklighetens vägnar känna ett stygn av sorg över att de flesta inte får uppleva storheten i oss men va fan det är deras loss.
Nja..känner också som så att jag kanske borde ansträngt mig lite i gymnasiet, men det var ju så mycket roligare att IRC:a..och det gav mig tre USA-resor, så jag är inte helt ångerfull..
Trodde du inte att du skulle bli 30? Eller inte att du skulle bli vuxen?
Jag har inte ens hunnit reflektera över det faktumet att jag faktiskt fyller 30 i år jag också, fast liksom inte riktigt än dårå...
Stefan Du har så rätt, vi är bäst och jag ångrar ingenting!
ING-EN-TING!!!!
Jerk Ja men jaaaaa. IRC var min bästa kompis på gymnasiet oxå. Fast mitt IRC:ande ledde icke till några usa-resor. Dammit =/
Andreas Trodde faktiskt inte att jag skulle bli så gammal. Det kändes så oändligt långt bort när jag var 15 och hela livet var skitjobbigt, så där som det bara är när man är just 15. :)
Du var väl på fel ställen och pratade..jag fanns på #hockey..där amerikaner blev jätteimpade över att jag hade klubbens 240 från -83 så jag tog mig till och från träningarna :)..ja, och så måste man träffa en tjej med rika föräldrar också ;)
Skicka en kommentar