Det vuxna sättet

I kampen mot grannarna har jag, tycker jag själv, kommit på en mängd roliga och effektiva planer för att knäcka dem. Eftersom C är en förståndig man så har han hindrat mig från att utföra allihop. Jag fick ett bestämt Nej när jag föreslog att vi skulle fylla deras trappa med snö på natten. Nej fick även förslaget att fylla deras lås med fogskum, att vi skulle se till att deras bil bogserades bort och att vi skulle såga bort hela deras entré på natten.


Jag la även fram Stefans förslag om att baxa upp högtalarna mot taket och dra på nåt riktigt jävligt men det röstades oxå ner. Det är tur att jag har en smart sambo som hindrar mig från att göra saker i affekt eftersom jag annars skulle ha en stående tid i rätten. Vi funderar iförsig fortfarande på att låna en kompis F1-skiva. 14 spår med Formel1-ljud som man kan dra på vid speciella tillfällen. Priceless!

Istället gjorde jag som man ska när man är vuxen. Jag gick till föreningens ordförande och hade ett mycket vuxet samtal. Jag använde inga fula ord, förutom när jag direktciterade grannen, jag var lugn och sansad och uttyckte verkligen besvikelse över den situation som vi har idag. Jag förklarade att vi upplever situationen som ohållbar eftersom det inte går att påpeka saker på en normalt sätt eftersom hon då reagerar med att låta ännu mer än vanligt. Det går inte att diskutera saker alls eftersom hon svarar på det sätt hon gör.

Vår ordförande var väldigt förstående och blev dessutom lite ilsken när jag berättade att grannarna slänger sina fimpar och portionssnusar(?) ut från balkongen ner i rabatter, på gräsmattan och på vår altan. Han trodde att det var andra grannar som var skyldiga till det. Han gillar verkligen inte att hon skakar sina mattar utanför dörren. Han uttryckte det precis så: Sånt tycker jag verkligen inte om!

Jag vet att det här inte kommer göra någon egentligen skillnad. Grannarna äger ju sin lägenhet och det är svårt att få idioter att helt plötsligt vakna och inse att dom inte spelar enligt alla andras regler. Men han lär ju inte få stanna i styrelsen och bara det, att jag kan störa deras tillvaro lika mycket som dom stör oss, räcker för mig så länge.

Vi har inte vunnit kriget, men vi vann slaget.


Fogskum är fortfarande en väldigt tilltalande tanke, men jag bidar min tid...