Halv som person
Fabbe skriver i sin blogg om hur han känner sig halv för att han saknar rötter. Jag känner igen känslan. Det är 18 år sen jag hade kontakt med min pappa. Jag vet att jag har en faster, men jag vet bara vad hon heter i förnamn. Han, min far alltså, är omgift och har 2 barn till. Som han inte talat om för mig att han fått. Det är kanske inte sånt man ringer om.... vad vet jag.
Andreas skrev ett enormt starkt inlägg i sin blogg häromdan om sin pappa och när jag läste den funderade jag på vem som kommer ringa mig den dagen min pappa dör. Hans fru? Vet hans andra barn om att jag finns? Tveksamt kanske med tanke på att han inte ens har upplyst mig om deras existens. Funderar även på hur jag kommer att reagera när den dagen väl kommer. Kommer jag sörja någon som inte funnits i mitt liv alls under merparten av mitt liv? Kommer jag känna ett avslut eller en frustration över en förlorad chans.
Jag vet vad jag tror, jag tror att det kommer vara en tyngd som lättar. Har svårt att tänka mig att det skulle finnas någon förklaring som skulle få alla dessa år av tystnad att framstå som annat än nonchalans från hans sida. Jag försökte så länge. Ringde och ville träffas men fick alltid höra ursäkter varför det inte passade den här helgen heller. Att han skulle höra av sig när det lugnade ner sig. Jag bortförklarade försenade födelsedagsgratulationer med att han säkert visst bryr sig men inte hann ringa på rätt dag.
Till slut tröttnade jag och jag anser inte att det var/är mitt jobb att se till att min pappa vill umgås med mig. Faktiskt. Jag har en styvfar som, trots att han är bäng på sitt sätt och gör mig fruktansvärt arg ibland, betyder mer för min än min riktiga pappa nånsin gjort. Som funnits där när det behövts. Som jag älskar.
När jag & C gifter oss ska jag skicka ett bröllopskort hem till min pappa. Så att han får veta vad han missat.... Nej, det är inte för att han ska ringa och ta upp kontakten för jag vill inte ha någon kontakt med honom. Det är för att jag ska få såra honom lika mycket som han sårat mig. Barnsligt javisst. Men jag behöver få vara så omogen och elak mot honom.
Det är mycket om pappor i luften nu.
Anna, mitt hjärta går till dig och din familj. Skickar alla mina varma tankar till er.
Lejjbel:
Nini-tankar
7 kommentarer:
Jag är inte i samma situation och jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan min far. Men jag förstår att du är arg på honom efter alla svek.
Någonting helt annat, jag märker bland dina lejjbels att “Good stuff” och “Nini klagar” har nästan lika många upplägg. Bra balans där du!
Va ska jag säga. Jag blev satt i spinn och tankar av Andreas inlägg om sin Pappa och det fick mig att fundera över att jag inte har nån kontakt bakåt i generationerna. jag har mina föräldrar och vi har en bra kontakt, men det fattas nåt.
Jag kan känna din frustration i orden du skriver, jag kan inte säga att jag förstår men jag kan göra ett försök. Men framförallt har du mina sympatier.
Väl skriver Nini, som alltid
Jag är uppvuxen med min pappa och har haft mamma som "bonusförälder" varannan helg.På äldre dagar har jag och mamma fått bättre kontakt men pappa är min förälder nr. 1. Man väljer inte sina föräldrar och blod är inte alltid tjockare än vatten....
Shadow Jag strävar efter en mer balanserad tillvaro, för min egen och för min omgivningsskull så det är bra att jag har sifferbevis på att jag lyckas.
Fabbe Well, det är svårt att dölja att det påverkar mig. Även om jag vill vara helt oberörd så färgar det här av sig på mig hela tiden.
Singelmingel Hear hear!! Blod är bara viktigt när man väljer att låta det vara det. Annars är det bara nåt under ytan sm inte ens syns.
Oooh gumman, alla mina varma tankar under hela dagen samlar jag ihop och skickar till dig i en säck. Väldigt välskrivet inlägg, och säkert skön ventilation.
blod vare ja´....
Ms Take Spanks baby =) Ja det var skönt att få ut lite... Mkt tankar som bubblar i mig just nu...
Skicka en kommentar