Sleepless i Bullerbyn

Ni vet känslan när man 'vaknar' efter en natt av sömnlöshet? Man tror att man inte sovit alls, fast man har det - men bara lite och bara då och då. Varje gång man rör på sig, så vaknar man till. Varje ljud man hör väcker en fast det är samma ljud som hörs varenda natt. Det är för varmt i sovrummet. Kudden är helt felknölad och täcket är helt plötsligt för litet, fast det är 2.20 x 2.40 och i vanliga fall är fullkomligt möjligt att gå vilse i.

Exakt så här har min natt varit i natt. När väckarklockan ringde 6:10 imorse var jag helt säker på att nån drev med mig. Jag har väckt mig själv hundra gånger i natt. Jag har varit på toa minst 2 ggr, tror jag. Grannarna kom hem rätt sent och då vaknade jag till såklart. Jag lyckades till och med vakna av att jag själv suckade. Please lixom...

Det som är extra märkligt är att när klockan väl ringer då kan jag minsann sova huuur bra som helst!! C ställde om klockan i morse till 7:00 så vi skulle få sova lite till, jag somnade som en bebis mot hans arm men jag kunde inte vakna kl 7. Det gick inte. Det var fysiskt omöjligt för min kropp att komma igång. Helt jäkla otroligt...

Det känns som att det här kommer bli en väldigt. Lång. Dag.

Tänk er scenen ovan fast på ett gym. Så kommer jag vara ikväll när vi ska köra rygg....