Säg det inte!

Man ska aldrig säga Nu kan det fan inte bli värre! för det kan det. Exakt i samma sekund som man säger det så har man lixom jinxat hela sin tillvaro.

Den där bussen som var på väg att få rött så du skulle hunnit till busshållplatsen slank förbi på gult och du är körd. Du tror att du har 1000:- kvar att roa dig för 2 dagar innan lön, då väntar en p-bot på 980:- på bilen när du kommer ut på morgonen. Grattis!

Jag har haft ett jäkla flyt ett bra tag nu. Rent personligt alltså. Jag har fått mitt jobb, älskar min lobster, vi bor bra, jag har kommit igång med träningen osv osv. Om jag tittar utanför mig själv däremot, på min familj, så är det däremot inte lika bra.

Delar av min familj haft det jäkligt tufft sen i höstas och det ser inte ut att lätta alls. Vi har nog sagt Nu kan det fan inte bli värre! ett par gånger för mycket. Det finns visst dom som säger att man får inte mer än man kan bära, men jag är inte så säker på det. Det är faktiskt helt otroligt hur mycket skit som kan hända samtidigt. Min enda tanke är att det här är inte rättvist.

Det är svårt för mig att vara riktigt glad över fast tjänst och 31 dagars semester när jag vet att någon jag älskar har det riktigt jobbigt. Det är ännu svårare att sova när jag bara ältar allt som händer men inte kan göra ett skit för att fixa det. Därav andra natten med dålig sömn. Därav näsblod imorse.

Eftersom det inte är mig det handlar om tänker jag inte skriva mer detaljer än så här. Jag behövde lufta lite bara.